Åhr 1625 then 13, 14 och 15 junij holtz lagha tingh mdz allan almogen aff Skyllersta häradt närwarandhe Erligh och förståndigh Anders Nilsson heradzhöffding och å fogtens wegnar Oloff ionsson fordom slotz scriffwar på Örebro lendzman Mons Olofsson i Skruku och desse effter:ne 12 i nempnden

Mons Oloffsson i Attersta

Anders Persson i Öön

Biörn Jonsson i Egby

Per Larsson i Swinwad

Hendrik Måns i Broo

Jon ingelsson i Fromsta

Nils Larsson i Sletmo

Jöns Larsson i Fällersta

Swen Oloffson i Sörby

Jon Persson i dalen

Simon Knutzon i Nynäs

Per Swensson i Fällersta

Kom för Rätta Oloff Jonsson i Hulsiöö och thalade till Jöns i torp, at han war honom skyllig 3 daler för tingzkost: Jöns i torp kom fram och sadhe Neij ther till, och sköt saken på mons i Ekeby tilförene fieringzman, then hadhe tilförene lefwererat Olof Jonsson 7 daler. Mons i Ekeby bekekenner här för Rätten at war sant, och at the 3 daler stoge tilbaka uthi Närboåhs sochn blef afsagt at Mons i Ekeby och fierdingzmannen Lars ionsson i fellersta skall uthaga penningarna och betala Oloff Jonsson

Kom för Rätten w. Alexzander Lefl och klagadhe öffuer een bonde benemd Anders i Kattala at han hadhe emo förbodh hugget och inhägnat skogh in på landbo hemmans ägor ibbol benembd ther till Anders nekadhe och menthe at the ägor han hade hugget och inhägnat skulle wara på hans hemmans ägor. Thessa bliffwa för Rätten tillnempde som ther om Ransaka skola som ähre: Mons Olofsson i Skruku lendzman i häradt, Per Monsson i Swinawadh, Jöns oloffsson i Torp, borger Månsson i torp, Per Larsson i Swinawadh och lasse i grisebacken.

Kom för Rätten Oloff ionsson i Ånebo w. Broor Anderssons till Byrsta Rättare, och begärde på sin husbondes wegna af the 12 i nempden såthe at the wille gifua honom suar om det hemmanet Wargetorp i Skyllersta sochn och häradt beleget, icke skall wara beleget under Byrsta gårdhz staf och Råå, och fordrade ther på en 12 manna syn. Ther på goffs the 12 i nempden honom thetta suar, at then 12 manna syn behöffdes inthet ty the wisste ther wel godh besked om, at thet inthet liggier inom Byrsta gårdz staaf och Råå. Ty Byrsta gårdh ähr beleget i Askers heradt och Wargetorp i Skyllersta häradt och herredz Råå skillier ägorna åt ellies sadhe och nempden, ath thetta hemmanet Wargetorp uthi s. Clas Åkessons tidh bydt ifrå kornan och till byrsta gårdh, therföre kan thet icke liggia inom byrsta gårdhz staaf och Råå dock icke thess mindre bleff så beslutit at bådhe Skyllersta och Askers heredznempder skola möthas åt på herad ( ) ( ) at Ransaka och öffuersee enda skilnaden emellan bådha häradherna

Framkallades för Retten Lasse Persson i tarsta och honom tilfrågades huru han ännu wille uthföra och fullendha den misstanke han hade emot Jon i Fabbetorp at han skulle honom afhendt en koo then han wille eller kunno legga honom saken fulkomligen till: der till Lasse Persson suarade at han thet inthet kunno giöra, thenne saak skötz till the 12 i Nempden om the kunne wärija eller fälla Jon i Fabbetorp och när the sigh ther uthi betäncht hadhe suarade the: Effter Lasse Persson icke will eller kan leggia honom saken till eller medh lagliga witnen tilbiuda therföre säijom wij Jon i Fabbetorp aldeles frij i thenna saak. Bleff och affsagt att om någon effter thenne dagh förkastar Jon samma saak, then skall bötha 40 daler om till ähr tu witne

Kom för Rätten wellärde mann her Hans i Asker och klagadhe till Anders i Gillbergha i Swinewad sochn boendes, at han hadhe emot kyrkioordninghen, lagh och konungslige Mantalet afhändt honom Tijondefisk aff winternothedrächten in på Askers sochns fijskewatn och effter för:de Anders war bådhe nu och nest föregongne tingh lagligen stempder att swara till saken och kom intet bleff saker – 3 mark till treskiptes för träska

Kom för rätten Johan (Silwerfinson) i Fiskinge och klagadhe till Nils Erichsson i Hidingsta at han hadhe affhendt honom een säck Nils war lagligen stempder och kom inthet tilstädes at swara till saken blef förthenskull saker 3 mark till treskiptes

Kom för rätten Bengt Erichsson underschriffware uthi Närike och klagade at Carll i Boo hadhe skält honom för een skälm och landlöpare. Carll i Boo sade här aldeles neij till. Tå frågades Bengt om han hadhe någon witne som sådana skälsord hört hadhe, han kunne ingha witne framdragha som här om något hördt hadhe och som man kunne förnimma, war theras trätha uthi hastighet kommen om een skutshest, bliffwer förthenskull för saken förlikta

Kom för rätten Per i diursnäs i Swinewad sochn boendes hwilken på thet tingh som hollet bleff uthi Sköllersta häradt then 14 junij åhr 1624 fäste lagh för thet rychte han uthij kommen war för sin stiuffdotter och nu på thetta tingh (sigh med rychtet) (o wordh) oberychtade och beskedelige män, som grannar och nagrannar sigh för samma rychte at befrija och för än them bleff tillådt ordhen göra bleff han ther på thet hård( ) föreläsen och then sedan warnat och ( ) hwad som ther wile fölia medh om Edhen bliffwo falsker gongen, men the ongrade thet inthet uthan gingo alle dristige fram hwar för sigh och fullkommade edhen. Bengt Olsson i Gamby, Per Persson i Strålnäs, Sven Erlandsson i Stenkullen, Jöns Nilsson i Swinawadh, Per Nilsson i Dyrbol, Anders Larsson i Siölunda, Erich Andersson i Gamby, Jöns Larsson i Affraby, Nils Håkansson i diurstorp, Östen Folkasson i Luthstorp, Per Hansson i Kårtorp alla thessa gingho edhen. Bleff förthenskull Per i diursnäs för rychtet frij och aff befallningzmannen tilsagt att hwilken som samma saak härefter förkastar antingh i dryckenskap eller ellies then skall haffua förwerkat 100 daler om till ( ) tul witne. Medh mindre saken kan annorledes bliffua uppenbarat än här till sket ähr

Kom för rätten hustro Anna Monsdotter barnfödh i Sköllersta sochn i Bergh och nu boendes uthi Östergöthland i Fornåsa (gotz) uthi Bybergh och klagade till Hans Jönsson i Bergh och hans medarffwar at theras fader hadhe henne ifrå 1 ( ) koppar och en koo som henne till arffs fallin war effter hennes föreldrar. Hans Jönsson suarade här til altså, at när hans fadher bleff dödh war han eet lithet barn, therför wiste han inthet aff något arff. Tå framlade hustro Anna ett skriffteligit witnesbördh och ther medh öffwertyghade Hans Jönsson att hans fader hadhe tagit koppar (kn) och koon och thet inthet leffwererat ifrån sigh i sin lifztid och effter Hans Jönsson och hans syskion hadhe ärffdt fadher och modher bleff afsagt aff the 12 i nempd att Hans och hans syskon skola betala hustro Anna sitt arff. The bliffwo för rätten förlikte att hans och hans syskon skola giffwa henne otta daler

Kom för rätten Lars Erichsson qwarnere uthi Gällersta sochn boendes och klagadhe att Jöns i Ökna uthi samma sochn boendes hade uppå wäghen ifrå Örebro, honom uthan någhon giffuin orsaak hugget 3 skråmor i huffudet så att aff the 2 såår ähro uttagne 8 been huilka bliffwo på tingbordhet framlagde och then tridie skråma war fulsåår och inthet benbråck uthi. Tå kom Jöns i Ökna fram och beretade att Lars Erichsson hadhe hugget till honom med ett swärd och Jöns försatte hugget med sin yxa men Lasse giorde honom ingen skadh utan (skerlade) honom i ( )leden, så att bloet gick uth och een blånad hadhe Jöns fram i pannan thetta witnade Lasse Jönsson i Ökna. Bleff förthenskull Lars Erichsson saker 3 mark till treskiptes och Jöns i Ökna bleff saker 46 mark för benbråten och fulsåret

Och Jöns i Ökna skall betala Bardskiäraren sin lhön och sedan upfylla Lars Erichsson sitt arbete som han försummat honom ifrå Kyndelsmässa in till påscha The bliffwe för retten förlichte om alt thetta

Kom för rätten Bengt i Gamby i swinewadz s. Boendes och klagade at han hade mist 4 st gamble getter och 1 ung get och haffwer på sidlichen upspanat att hans granne Oloff Persson i Broo, hadhe uthi Östergiötland bortgiffuit skinne och therför mistänchte han Oloff at han hade stulit honom getterna ifrån. Olof Persson swarade at Bengt skulle thet medh ingen sanning bestå och efter the på ingen thera sidhor hadhe något witne med hwilken the en sådan ( ) saak kunne fulenda bleff förthenskyll uppskutin till nästa ting. Och them emellan blef satt konungzfridh, at huilken then annan öffwerfaller medh ordh eller gerning skall haffwa förbrutit konunz edzöre om till ähre 2 manna witne

Kom för rätten Britta Persdotter i Affraby huilken woro i mistanke kommen at hon skulle hafwa upbrutit een ladhu för Nils Pruss i Afraby: Nils ( ) war nthet tilstädes men hans hustro war tilstädes och henne bleff tilfrågat om hon eller hennes man wille fulkomligen tillegga hustru Britha at hon skulle haffwa upbrutit ladhan, Ther till swarade hon strax neij. Bleff förthenskull hustro Britha med sådana förordh frijsagd att när bettre besked kunne framdeles framdragas skulle saken stå öppen

Kommo för retten w:e Alexander Letzle sampt fougten Carll Anthonijson och beswärade sigh öffwer effter:ne Bönder, Anund Larsson i Trollhult, Jon Larsson i Lönnehult och Lars Persson i Bergh uthi Swinewad sochn boendes och hwilka medh 2 andre sin sochne( ) Anders i Hierta och Torsten i döbacka hwilka 2 ( ) icke woro tilstädes hade giffwit een theras sochneman Oloff i (Lintorp) ( ) ett witnesbreff medh hwilket han sedan haffwer begiffwit sigh till wår nådighe Drotningh uthi Nyköpingh och ther både Alexander Letzl och fougten beklagat och war witnes( ) Joen holdh försl. At Olofs fader i Lidstorp hade ther bodt uthi 45 åhr och sen Oloff uthi 31 år 2/ at the och hadhe uthi för:t tid tient sweriges crona för krigzman och sigh erligen och trolig förhollit 3/ at öffwersten Alexander Letzl wille medh woldh driffwa Olof ifrå hemmanet Lidstorp. Emot thet första witnesbördet, at Oloff och hans fadher skulle hafwa bodt uthi Lidstorp huar effter annan uthi 75 åhr bewistes theta att Olofs fader bleff dödh åhret 1614 och tå kom Oloff till hemmanet igen men förre hadhe han warit hoos sin fadher een inhyses man och begynnde 4 eller 5 åhr bruka hemmanet för ähn hans fadher dödh bleff och hafwer förthenskull Oloff farit will uthi sin klagan om ( ). Thet hans witnesbördh förmäler at han hadhe uthi cronans tienst stält sigh erligen och trolig. Ther emot bewistes heelt att han rymde ifrå sin fänika uthi Ryssland som ( ) ( ) , ther till Oloff i Lidstorp swarade at han icke war allena som rymde uthan ther war flera medh honom Ther uthöffwer bewistes honom att han war een Tiuff och hadhe stulit een stålpanna uthi een qwarn, ther till Oloff inthet kunne seija Neij. Thet och witnesbördet förmälte at öffwersten skulle wilia driffwa Oloff medh wold ifrå Lidstorp, ther till nekade öffwersten aldeles och bewiste thet för rätten att han thet icke hadhe giort eller göra wille, ty ( ) något förbythe, sinae underhaffwandes krigbefälspersoner till nytta och högha öffwerheten till skadha och offt sachnadt på (R..n) Men thet bekende öffwersten att han hadhe talat medh fougten och begerat om thet kunne skee at han wille uplåta 4 hans munsterJunger thet hemmanet Lidstorp ( ) hemmanet Döbacka som munster ( ) förre innehade, thet fougten honom tå bewiliadhe menandes ther medh ingen skada tilegga öffwersten effter hammanen ähr lika i Renta. Doch ähr thet hemmanet Döbacka bettre häffdat brukat och behollit thet och för rätta bewistes, Berettade och öffwersten att han thetta Bythe ( ) therföre begerdt, effter att thenne Oloff i Lidstorp altidh låter sigh finna widh hans gårdh till att stiäla och tubba hans folk ther till medh thet öffwersten honom bewisa will. Efter alt thetta Ransakningh kallades bönderna fram som witnesbördet hade giffwit Oloff om på sådant sätt hadhe giffwit honom witne som thet ähr skriffuit och bleff för them upläst Ther till the swarade: Wij haffnom inthet annorlunda giffwit honom witnesöbrd eij heller haffwa han annnat aff ( ) begert än att hans fader och han hade een långe tidh bodt i Lidstorp, ther medh han sedan wille besökia öffwersten men inthet sadhe han thet han wille föra något klagomåll fram och ther på goffnom wij honom wåra bomerker Men thet han haffwer misbrukan them och annorlunda låtit skriffwa, ther wille wij /:sade the:/ inthet aff, thet the medh Eedh tilbudhe wilia bekräffta. Tå kallades och ( ) effter Oloff i Lidstorp at komma fram at swara här till, huru han witnesbördet bekommit hadhe. Tå war han sin koos ( ) Kunne förthenskull saken thenne gongen inthet widare uthföras. Öffwersten och fougten begerade at the 12 i nempden såtho her på will witnesbörd thet bleff them loffuat.

För än thenne näst för:ne saak fördes för räthen inlade öffwersten Alexander Leyle effter:ne laghpunchter emot Oloff i Lidstorp scrifftligen 1/ klagepunchten förmähler at Oloff hadhe tidhelige om een morgho möth een bondhe be:dt Swen i Kopparboll och hade på axlen een säck at bära, och kom ifrå öffwerstens gårdh och hade een soldat i selskap medh sig be:dt Påvell, Oloffs systerson. 2/ klagepunchten emot Oloff war thenne, att Oloff skulle haffwa affhändt öffwersten 2 ½ lass korn och thet således bekommit, att ther war ett hooll ( ) igenom bode( ) under ther kornet lågh 3/ klagepunchten förmähler, at Olofs systerson Påwel hade hafft handel medh öffwerstens drengh at köpa Rogh af honom och Roghen blef funnet i halmladan uthi een säck inmälder aff een Legehjionn widh gårdhen och effter thenne Påvel war ogifft person och hadhe sitt tilhold hoos Oloff mistänchte öffwersten , Oloff i Lidstorp at han skulle hafwa tubbat soldaten ther till 4/ öffwerstens klagepuncht emot Oloff war thenne at han hade miste een Bock och effter öffwerstens och Oloffs wallehion altidh folgdes åth mistänchte han Oloff at han skulle afhendt honom Bocken, Ty när öffwerstens gettepåike kom om affton hem medh getterna sachnades Bocken och wallpåiken gaff före at Bocken war i Lidstorp hoos Oloffs getter. Om morgonen sende öffwersten effter bocken. Tå swarade Oloff, Ingen Bock ähr här, han ähr annorstädes. Bewisas och att öffwerstens walle påike i then stunden han skulle achta sin husbondes getter satt han i Lidstorp och spelade kort. 5/ öffwerstens klagepuncht emot Oloff war thenne, att han hade mist een Jernharf ther hon hengde på wäggen, och mente öffwersten, at Oloff skall wetha huart then ähr kommen. Oloff Kallades fram och hono bleff föreläsen then första öffwerstens puncht emot hono. Tå bekendhe han strax att tå han mälte korn i Kopparboll om morghone hade han widh pass een Näriche tunna kalk i säcken som han tagit hadhe widh öffwerstens kalkugn, thet soldaten Påwl och bekende att Oloff hadhe tubbat honom medh sigh. Till thet andra frågades huad besked han hadhe om the 2½ ( ) korn som Oloff skulle haffwa hono affhendt. Tå framkallade han effter:de bönder, Per i Ibboll och Bengt i Gamby, huilka woro senda till Lidstorp att ransaka effter kornet och the giorde thenna berettelse, att när the kommo till Lidstorp funne the korn som war uplagt på ( ) till att torkas, och war widh pass een half Närichestunna och war samma ( ) på at see att thet nästan war licht thet kornslagh som öffwersten mist hade men om Oloff skulle haffwa thet taghit hoos öffwersten thet wisste the intet. Oloff bekende at thet war sant att kornet låg på ( ) att torkas, men thet sade han aldeles neij till att thet icke war öffwerstens kornbodh tagit.
Bewiste och öffwersten at under Bode(bred) ther holet war skåret fans een blå klädesklut som war riffin ifrå Tröjan som han skulle haffwa hafft på sig när holet bårades och sådana slags ferger på clädhe hadehe öffwersten och andra sedt Oloff hafft i tröja. Men Oloff nekade och här til. Till thet tridie anlangande then köpslaghan som öffwersten misstänchte Oloff fhöre at haffwa warit i rådh medh Påwl soldat afhandla legdrenghen then Rogh som fans i Ladhan ther nekad och Oloff aldeles till, soldaten giorde och Oloff frij att han inthet wisste ther aff. Tå frågades soldaten hwi han så hadhe handlat medh öffwerstens drengh, ty han wisste well att Drengen hörde icke roghen till som han hono sådlt. Ther till swarade han, at han hadhe lånt theruppå penningar och therföre hade han loffuat hono Rogh i betalningh och när Drengen een gongh hölt på att kasta öffwerstens Rogh på loghen, kom thenne Påwl till loghen och tå stegh drengen up och sade till hono, Påwl nu skall tu få Roghen men du skall giffwa migh mera penninghar till, Roghen blef upmäten i een säck och lades i halmen i ladugolffwet och ther fan öffwerstens legokona på roghen. Och Påwl fick så inthet Roghen som emellan Drenghen och honom aftalat war. Till then fierde punchten swarade Oloff så och bekende att öffwerstens påike kom till hono och frågade effter öffwerstens Bock och Oloff bekende att han tå hadhe sagt till påiken Ingen Bock har du här, men han ähr i Dyreboll ther gick han i går i theras gierdhe ther finner tu hono igien. Och när påiken kom till Dyreboll fans ther ingen bock, och inghen menniskia hade heller sedt honom ther huarken i giärdet eller annorstädz, thet och här för rätten bewisas. Oloff i Lidstorp kunne och icke heller seija neij ther till att öffwerstens wallepåike hadhe alsomoftast warit i Lidstorp och spelat kort medh hans sälskap. Till then femte punchten om Jernharffwen swarade Oloff, att han ( ) intet wisst något besked. Öffwer alt thette bewiste öffwersten at han esomoftast haffwer om afftons och nattetiden funnit Oloff i Lidstorp spatsera uthan kringh om hans gårdh och wille nu gerna wetha huarföre han så altidh om nattetidh haffwer låtit sigh see och finna widh hans gårdh, och sadhe öffwersten fulkomligen thenna orden till, att huadh widh hans gårdh sachnas och bortstules, thet legger han ingen annan till uthan ( ) ( ) han bortmister.
Efter thenna longsamma ransakning medh tiltall och geenswar sköts thenna saken till the 12 i nempden såtho att the wille tagha henne i betenkiande och sedan giffwa sin meningh och swar. Huad heller the kunne honom wärija eller fälla. Ther till the först swarade, at then punchten Oloff bekenner, ther uthi ähr han nogh fälter. Sedhan frågade the öffwersten till om han will fulkomlige leggia Oloff till the androo beskylningar som Oloff nekade till. Ther till han strax swarade Ja, I dannemän haffwer well hört min meningh ther uthi, ty ther iagh finner hono i ( ) medh ( ) tiufferi, then troor och tillegger iagh wisst om thet andra. Oloff i Lidstorp stegh fram och feste lagh sigh ( ) befria sielf till nästa ting. Ther till bleff och hela saken upskuten

Lasse Jönsson i Swinnewadz quarn Ryttare war nu andre gongen stempder till tingh att swara till the saker han öffwer ( ) och kom inthet, bleff saker för olydno och treska 3 mark till treskiptis

Lars Pedersson i Kalsta kom för rätta och war anklagader aff Mons i Dalen, at hans söner skulle haffwa ihielslaget för honom een hest, och ähr nu tridie gonghen som Mons i Dalen här om för tingzretten klagat hadhe och hono altidh förelagt at han sin klaghan medh witne skulle bewisa, thet han och haffwer sagt sigh wilia göra, occh huru will han haffwa framkallat något witne som skulle af saken, så haffwa the som han framkallat haffwa aldeles sagt neij at the slät inthet wisste ther aff och effter Mons nu på 3 häradstingh icke haffwer kunnat lagligt biuda Lars och hans söner till saken bliffwer the nu aff the 12 för thetta tiltall frij sagder

 

Framsteltes aff Lendzman Mons Olsson i Skruku för retten Jöns i Frogesta, huilken war komme i läsemåll medh een löskona, thet han och strax bekendte, bleff therföre saker 3 mark. Denne Jöns bleff och anklagader at han hadhe bedragit och Lägrat een Enkia benemdt Sigredh i Fröberga ther till nekade han aldeles och bödh till att willia göra edh. Tå kallades hustron fram och henne tilfrågades om han hade hafft Lägermåll medh henne, och om han hadhe loffwat henne ächtenskap. Tå bekende hon strax sigh wara skyldigh och war genom hans stora ordhen och löfte bedraghen i thet lofwade taha henne till hustro. Tå kalades han fram på nytt igen och effter ( ) taal bekende han lägermålet men ingalunda wille han bekenna sitt löfte om ächtenskapet. Thenne sak sköts till the 12 i nempnden att the wille sigh ther om betenkia huadh thenne Jöns skulle bötha för sin lösachtighet, ther på the goffwo theras dom och sade så: Thenna hustro haffwer hafft ett erliget nampn, bådhe i sin upfödelses tidh och sedan hon kom i ächtenskap, och ähr nu genom thenne skalkens giordha löfte och stora ordhen worden bedragen, ther aff bådhe hon och hennes fattige små barn moste lidha skam och nesa, therföre androm till warnagel som sådana quinnoskemmare ähr, och tagha sigh ( ) här effter skall han bötha 40 mark till treskiptes, löper förthenskull hans saak för bådha lägermålen

Framhades för rätten Anund Monsson i Affraby huilken för thet åhret 1621 hade upburit härads höffdings penningarna aff Swinewads sochn, och ibland andre haffwer han giort häradshöffding beskedh och låtit inscriffwa på upbördslengden 6 daler som han hade loffwat Swen Nilsson i then tidhen tå han åhret 1622 war häradscriffwar i Näriche. Ther till Swen Nilsson i sin lifstidh nekade och begerde see sin sedell ther på, så wille han then bestå men ellies intet. I medler tidh för än saken kom till retta bleff Swen Nilsson dödh. Och nu på thetta tingh kom Anund fram och giorde sin eedh å lagboken s: 3:e at han hade lefwererat Swen Nilsson the 6 daler Bleff förthenskull aff the 12 frij sagder och Swen Nilssons arffwingar tildömde at betala the 6 daler

Kom för rätten Per Stephansson underscriffware uthi Näriche och klagade till Michill i Mårtenstorp i sköllersta sochn boendes, at han hadhe hono öffuerfallit i Sörby i Almby sochn tå han war uthsedder infordra skutshestar till the tyska soldater som upfordrades ifrå Örebro huilket skedde then 8 junij åhr 1625 och tå taget ett swärdh aff underscriffwaren, riffwit sönder hans kraghe och slagit honom 7 blånader och blodwite medh een stöör. Michill kallades fram och hono frågades hwad han här till swara wille. Han swarade: Jagh war Drucken jagh bekenna iagh haffwa giort ( ) i thet iagh haffuer slagit hono, Men inthet haffwer iag tiuffwat ifrå hono ty swärdet ligger quar i Sörby, thet bekende och underscriffwaren att swärdet war ther quar och kragen medh, Doch alle sönderrifna, och bleff förthenskull Michill frij sagder at han icke hade röffwat ifrå then andre, män för blånad och blodwite bleff han saker till 21 mark till treskiptes och skall betala underscriffwaren sin kraghe igen

Kom för rätten Daniel Andersson i Kiär och klagade till Lars Larsson i Ledh i Ekeby sochn boendes att han medh ( ) och lögn hadhe bekommit fastebreff uppå een ( ) Jordh i för:de Leedh. Tå kallades Lars Larsson fram och honom frågades hwad han till Daniels klagan swara wille, och om så war sant om fastebreffwet som klagat bleff. Ther til swarade the 12 i nempden först således: Oss kommer well ihogh, at för än then broderdelen som daniel klagar effter, bleff först upbuden å tinget 3 gonger och för them inlades å tingbordet ett köpebreff förmälandes att Daniel Andersson hade sålt Lars Larsson 5 örtugar landh jordh i för:de Ledh och när thenne jorden war effter laghen upbuden, tå fick sedan Lars Larsson fastebreff ther på. Ther till swarade Daniel. Jagh kan sielff /:Gudh skee loff:/ bådhe läsa och scriffwa, men aldrigh skall Lars Larsson bewisa att han någonsin haffuer fått köpebreffuet aff migh. Uthan thet bekenner iagh well, at iagh haffuer inlåtit migh i handel medh hono om samma gårda( ) och haffwer ther på bekommit een oxe för 7 daler och när Lars hade giffwit migh oxen beklagade han migh öffwerheten, att iagh hade röffwat och medh woldh tagit hono oxen ifrå. ( ) ( ) han ther uthi giorde later iagh erligh man Döma om och therföre war iagh icke tilfridz giffne ( ) något köpebreff för än han sitt lögnachtige klagemåll hade migh bewist. Inlade så Daniel twenne trowärdighe witnesmän ( ) ther medh han bewiste att Lars Larsson hadhe osanfärdeligen klagat för öffwerheten om oxen, at han icke war röffnader eller medh woldh tagen uthan war på gårdeparten i betalningh giffwen. Tå frågades Lars Larsson om Daniel icke sielff scriffit köpebreffwet på gårdeparten, efter han ther på hade fåt oxen. Tå mosthe Lars Larsson bekenna at han hadhe legdt lagläsarens Lasse Bertilssons Drengh be:dt Per at scriffwa köpebreffwet och satt Daniel Anderssons nampn och Bomerke ther under, och ther effter fick han fastebreffwet aff lagläsare larss Bertilsson och häradz signet ther under. Och efter Lars Larsson på sådant sätt hadhe fåt fastebreffwet som förbe:dt ähr bleff thet på 5 örtugland ( ) oqualt och (casserat) och Lars Larsson giorde till ( ) mindre man at han aldrigh må wara Tingkar eller wittne heller effter thenna dagh och för thet han hade luget sigh till häradz signet och stulit Daniel Anderssons bomerke och ther öffwer påbelugit honom för högha öffwerheten bleff han sachfelt androm till warnagel till 40 mark till treskiptis

Kom för rätten Lars Andersson i Attersta och klagade till sin granne Anders Larsson i Almbro munsterscriffware under Jöran Jacobssons Ryttare phana, at han uthan lagh och dom hadhe nederhugget för hono 40 fampnar ny giärdes gårdh, som han hadhe upgiort kringh om een Eng i skoghen såsom och ther till upbrendt för hono uthi wrede och öffuermodh 200 fampnar gierdesgårdh som war giärdat up medh korpstör och lagder up medh nidfälter skogh och ruskor. Och thet för ingen anna orsaak skall giort, uthan för thenna at Anders Larsson hadhe uthan loff släpt sin hest uthi thenna Lars Anderssons Engh, och när han fick thet wetha och förkörde han hästen uthur sin Eng och therför togh Anders Larsson sigh öffwermodh uppå och förderffwade och upbrende allan Lars Anderssons hegnad kring om Engen. Och bewiste the andra grannar i Attersta, at Anders Larsson hadhe så öffwermodigt hugget the 40 fampnar Nye skigårdh omkull, at han icke haffwa latit sigh nöja medh thet han hadhe hugget störarna aff een gongh widh Jorden, uthan sedan hugget them 2 gonger aff på gierdesgården. Theta witnade och effter:e aff the 12 i nempden aitia, som woro aff fougten tilnempde at här om ransaka, som ähro Mons Olsson i attersta, Biörn Jonsson i Egby, Jöns Larsson i Fellersta och Jon Persson i Dalen, att Anders Larsson hadhe så handlat medh gierdesgården som sagdt ähr. Anders Larsson kom fram för rätten och swarade medh öfferdådigh modh seijande sigh bestå att altsammans war så giort som klagat war och sadhe änthå ytermera: Sättes gierdesården än een gongh up, så skall han på samma sät komma nedher igen. Tå swarades hono: Woldh och oret ähr i laghen förbudne. Han suarade: Thet må thet wara thet iagh haffwer giort thet består iagh, och hugger ännu, om gierdesgården settes up, tå skall han strax före, komma neder igen. Tå swarades hono hwad han wille göra, thet skulle han göra lagligen, han swarade, Jag haffwer mina äghor i skoghen så stoor deell som han och ingen inhegnadt, therföre skall thet bliffwa som giort ärh, åther swarades hono: Om i än hadhe mera äghor i skoghen än din granne, så bör tu icke driffwa saken med woldh och oret, ty wår christelige öffwerhet i Riket haffwer stadgat lagh och rät, ther medh thet som oret ähr skall Driffwas och rettas, Anders Larsson blef alt widh sin förne trotsighet, och sade sigh haffua så godha äghor i skoghen som Attersta Boar hadhe, Ther till Attersta Boar swarade hono. Icke haffuer een som haffwer ( ) för eder i Almbro någon tidh hafft macht at hugga een gärdslestegh i then skoghen uthan loff, ther i nu haffwer twiffil ( ) wåldwerk mykit mindre I. Wij hoppas till gudh och wår cristelige öffwärhet i Landet, att lagh och rätt skall gella och icke woldswerkan och orett. Tå swarade Anders. Haffwer iagh icke medh lagha syn (wunnet) äghor medh eder i skogh och mark. The sade neij, ähn ähr thet icke sket. Tå sade Anders Larsson. Jagh haffwer kastat wedh emot Nempden och there. The swarade hono igen: Haffwer i wunnet wedet: Anders Larsson swarade: Jagh hoppas thet winna. Attersta Boar swarade hono igen: In till thes i hade wunnet wedet så skulle i haffwa hollst stilla medh eder ord och woldswerkan som i giort haffwa. The 12 i nempden begärade förloff at giöra underrettelse om synen och wedet som Anders Larsson beropar sigh på och giorde honom således ( ) Anders Larsson hade fordrat heredz syn uppå tinget som hollet bleff om walburgmesso tidh åhret 1624 ther om och fans besked i Domboken at Anders Larsson hadhe fordrat syn. Synen bleff hono loffuat och tilsagd om hösten ther nes effter, then och hollen bleff aff lagläsaren Nils Birgersson och the 12 i nempden. Men Anders Larsson wille icke latha sigh benöija medh Sköllersta häradz nempdt allena, uthan fordrade och 3 ( ) härads nempnder, nemligen Örebro härad, Cumbla härad och Askers häradz nempder. När thesse 4 häradsnempder kommo tilsammans och fingho see then staff som Anders Larsson hadhe fordrat synen på och hwad meningh han hadhe medh then staff han hadhe funnet förstogho huru han then wille uthföra kunne the ingen ägendom och urminnes häfd Döma ifrå Attersta boar. Tå bleff frågat the 12 huru staffarna står. The swaradhe: han står på een högher steen medh 5 stenar, och synes fuller wara gammall men ther finnes ingen rättelse huarken medh ledhstenar eller andre staffwar ther aff thenne staff som står på stenar kan giffwas witzordh, therför thesse 4 häradsnempder som kallats woro icke kunne genom staff ( ) gill och om han skulle något geller eller gillas tå ( ) både Attersta och Norrabroo Byar mest ( ) theras lägenhet uthi skogh och mark och een stor deell af åkern ( ) Byarna ther igeno bådha twa förlagde och förderffwade och haffwer aff ålder aldrigh warit någre äghor eller utrymme till Almbro quarn för ähn Jordreffninghen holz åhret 1615 tå bliffwo någre cronoutiorder lagde ther under som tilförene brukades aff några schattebönder såsom och een schatte utiord köpt aff rättan äghande be:d Miögelåten oppå samma tidh lagdh till quarnen och ähr belegen på norre sidhan om åån och haffr sitt uthrymme i norrebro äghor, och bleff så quarnen lagdh för eet halfft cronohemman men tilförne gick aldrigh ( ) aff huarken een deell eller annan uthan ( ) quarntullen, ther om cronones Jordeböcker well skolla gifwa witnesbördh. Och när nu Anders Larsson förut aldrigh et häradz ( ) nempden icke wille eller kunna Inghå Anders Larssons wilie så ( ) han medh till lagmans syn. Och ther på ähr thet Anders Larsson sigh beropar, och menar sigh skola haffwa macht at göra sin granne thet förfongh han ( ) giort haffwer. Effter thenne longsamma berettelse begerdes af the 12 i Nempnden såtho, att the wille giffwa sin meningh at förstå, hwad man skulle rächna thenna gerningh före. Och bleff them föreläst thet 32 cap i bygninga balken. Ther till nempden swarade: Anders Larsson haffwer ther uthi ingen klagan rätt, ty hono ähr emot the capitelet inthet skada effter han aldrigh haffwer hafft någon deell i Attersta skogh, eij ähn heller något lagligen wunnet. Sedan bleff them föreläset the 9 cap i samma balk. Ther till swarade the åther: Thet capitel synes well wilia lendha här till. Men oss synes så. Att aldenstund Anders Larsson ingen egendom haffuer i Attersta skogh eller Mark icke heller haffwer medh 4 häradsnämpder wunnet någre äghanden uthan haffwer medh wåldzwerkan tagit sigh ther ( ) kunno wij icke annat rächna eller döma thenna gerningh ( ) woldh. Bleff them så föreläset the 28 cap i konungz balken ther effter bleff domen fälter emot Anders Larsson till 40 mark till treskiptes och upretta skadan ige som han Lars Anderssson giort haffr

Thenne dom wille Anders Larsson inthet undergå, uthan kastade nedh ( ) penningar bleff satt i härads kistan

Sedhan thenne för:de saak war endat beswärade Attersta boar sigh öffwer sin granne Lasse Andersson att honom war tildömt all ( ) een gierdesgårdh om een haghe han inrymdt hadhe aff Byens uthrymme till Engh och samma dom hadhe Lasse Andersson inthet effterkommit bleff förthenskull saker 3 mark för häradshöffdinga dombråt och sedan icke widare setia gierdesgårdhen up ( ) honom ( ) och tildömpt ähr. Han loffwade ( ) at hans grannar skulle ingen orsak få mera ther öffwer klagha

Lasse Andersson i Attersta klagade än widare öffwer Anders Larsson at han hade skält hans hustro för een hora och honom för een Rukewallar. Tå frågades Lasse Andersson om Anders Larsson sådant hade sagt i dryckenskap eller hastigt wredzmodh. Lasse Andersson sadhe neij. Uthan thet ähr skedt bådhe på kyrkiowegh och Tingswegh. Anders Larsson kallades fram och hono tilspordes hwad beskedh han hadhe till sådanna ährerörighe ordh: Han swarade ther till alt så. Thet hende sigh om christi himmelsfärds dagh nest förliden, iagh gick heem ifrå kyrkiann kom och Lasse Andersson effter och gick fram om migh, tå badh iagh hono törfwa lithet, thet han och giordhe, tå sadhe iagh till hono, Lasse Persson skolom wij icke kunne förlikas om then gierdesgård iagh hafwer nederhugget och upbrent för ther, uthan eller medh mindre uthi ordeligen skolom till tingh ther om. Tå swarade han strax neij, Tå sadhe iagh til han, Nu i herrens nampn, thet bliffwer ther widh. Lars Andersson bekende at ordhen woro så fälte och talade, Tå sade Anders Larsson yterligare till honom, frågandes hono hwems loff han hadhe till att inhegna samma haghe på Byens uthrymme,iagh hadehe moot migh haffwer så godh rättighet haffwa i skoghen som I Lasse Andersson haffwer at inhegn i skoghen. Jagh haffwer och hört at i haffwer brukat een speful mun på migh then lider iagh inthet ty om iagh giör eder thet, så lider i thet icke ther aff migh. Lasse Andersson bekende at orden woro så aff Anders Larsson talade. Och frågade strax Anders Larsson igen hwad ordh och spotsk mun han skulle haffwa talat och brukat emot hono. Anders Larsson swarade. Ja alt Lars Andersson hono ther om sporde och sadhe, Jag sadhe honom strax the ordh iagh hadhe förnummet hwilka således skulle wara aff Lasse Andersson talade: at om iagh wille winna någre äghor ifrå Attersta så skulle iagh tagha then gambla käringen modher min meedh migh at setiu staff och rå, så kunne iagh sedan winna äghorna, thesse ord ( ) iagh på kyrkioweghen för Lars Andersson och sadhe så ytterligare till hono, att om min modher ähr een gammal quinna så hoppas iagh nest gudz tilhielp, hon skall icke haffwa hoor eller tiuffwarychte på sigh som eder hustro haffwer. Lars Andersson bekende att orden war så talade och therför wille han nu wetha hwad besked Anders Larsson till sådanna ährerörige ordh wisste så skulle han nu seija thet fram, och nekade Lasse Andersson aldeles till thet ordh som Anders Larsson hade honom förkastat om sin moder, och begerde att Anders Larsson mothe them witne bewisa. Them Anders Larsson intet kunne framdragha att Lars andersson orden öffwertygha och bewisa. Anders Larsson frågade sedan uthi ( ) och synnerligen frågade han effter sina grannar Mons Olsson i Attersta, Hendrich Monsson i södre bro, Per Swensson och Jöns Larsson i Fällersta om the icke hadhe hört något rychte om Lars Anderssson hustro och een Drengh som honom tiente, och hadhe thet ( ) ( ) ther till the swarade och berettade att the well hadhe hördt rychtet ther om, men inghen sanningh wisste the ther medh. Thet samma rychte haffwer iagh och hördt sade Anders Larsson och ther effter haffwer iagh ( ) sadhe Anders Larsson hwad tiuffwarychtet anlangar, ther om weet iagh inga annan beskedh uthan hans hustro hafwer stulit ett lamb ifrå min fadher och modher och frågade och strax grannarn om the och icke hade hördt före thet rychtet. The swarade så nu som för att the thet well hade hördt. Medh hwad sanning ther om war thet wisste the inthet. Tå swarade Anders Larsson så kunne i nu få thet weta. Strax stegh Lasse Andersson fram och begerade fästa lagh till att på nästa tingh här effter befria sin hustro för sådana ährerörige saker. Thet bleff hono effterlatit medh 12 godhe ( ) oberychtade män sin hustro wärija och befrija

Oppå thesse effrer:ne hemman gafs nu fastebreff och ähr laghbundne och lagståndne

En gårdh på Närboåås by och sochn näst then östersta gården
Norre gårdhen i Ekeby by och sockn

Thesse effter:ne hemman bliffwo ännu widare upbudna

(Gambyn) 1 hemman i swinnewad sochn 1 gongen
Broo i Swinnewad sochn 1 gongen
En gård näst sunnersta gården i Swinnewad 3 gongen
½ gård nest nordesta gården i Åkerby i Sköllersta s 2 gongen
½ gård nest nordesta gården i Swinewadz by 2 gongen
( )
Swinewadz quarn en gårdh 2 gongen
En gårdh i Gellersta by och s nest westersata gården 2 gongen
Nest nordesta gården i norrebro een gårdh 2 gongen
½ gård i Nynäs i Ekeby sochn 2 gongen
½ gård nest nordesta gården i Ekeby sochn och by 2 gongen
Skarbiörka i Ekeby sochn 1 gongen
Östersta gården i Ekeby i Ekeby sochn 3 gongen
Kiär i Sköllersta sochn 2 gongen
Nest östergården i Sörby i Sköllersta s 1 gongen
Nest nederste gården i Winala i Sköllersta s 1 gongen
Andre ½ gården i Nynäs i ekeby sochn 1 gongen

Torsten i (Hiurla) och Anders i Dyrboll woro lagligen stemde till tinget och kommo intet sendes och bodh effter them ifrå tinghet at komma tilstädes men the kommo inthet bliffwo sachfelte hwartera 3 mark

Åhr 1625 then 15 juli hölts een häradssyn emellan Sörby och Käffwesta byar i Sköllersta sochn opå effter:de skilnader byarne emellan ther om een longligh twist warit hadhe. 1/ Ransakades öster här ifrå keffwesta 3 stenar som belegne ähr på en skog strax hoos een steenhögh be:dt gerderösian huilka stenar haffwer af urminne warit skildnat emellan Sköllersta prestegårdh och By, Åsen, Nybble; Wrana, Sörby och Keffwesta byar. Effter thenna rååå klagadhe keffwesta boar att the icke kunne niutha så longh häffd öster uth som Nybble boar huilka byar ligge bodha widh hwar andre. Nybble i norr och käffwesta söderuth medh stora landzwäghen men wester uth rächna the 2 byar lika longt, In till en gamall råå som belegen ähr emot östersätter giärdagårdh i Ekeby sochn. Men Sörby boar hwilken by ähr belegen söder om landzwägen kommo icke lngre westeruth medh theras ägher uth medh almanswäghen ähn till een Bäck och Broo och kallas bäckbroo. Men strax komma Sörby Boar på södra sidhan om wägen medh sina Råår in till hemmanet Torps äghor möther och tagher emot. Men Keffuesta by kom icke lenger på nordan sidhan om wäghen österuth icke till att hugga en quist uth om theras åkergårdh, uthan woro så innetäpdt att Keffwesta Byes åkergårdh widh pass 3 ½ aln bredh, thet andre war alt aff Sörby boar inhegnet. Westeruth ähr på Keffwesta äghor slet icke ähr mera än 1 ½ hemman bygdt ett halfft hemman, strax wester om theras åkergärdh mitt uthi theras besta mulebethe ( ) öffwer äghorna in på Nybble äghor i norr och till almenna wäghen i Söder. Men på Sörby äghor som ähr 3 ½ hemman ähr thet så inteppet och inhegnedt som på thenne Byen Keffwesta och ligger thette för:de halffwa hemman Keffwesta By myket till hinder när nu heredshöffding med the 12 män i nempden hadhe lägenheterna på alla sidher sedt och ransakat, befans att Keffwesta by war aff Sörby alt förnär (ingerdhet) österut så att the icke finge hugga een gerdzlebredh uth om åkergårdhen. Therföre bleff skildnaden så giorder österuth och norr om wäghen emellan Sörby och Keffwesta, att Keffwesta Boar skola haffwa uth om theras åkergårdar twertz öffwer rätt ifrå then gamble Råån som står widh Råårösan och intill almanne wäghen i Södher, effter som skildnaden nu medh 3 stenar uthmärken ähr. Och bleff så afsagt att om Sörby Boar ännu wilia här effter sina äghor som the haffwa på norra sidan om wäghen innehaffwa (inritade) beholla som the nu ähr, och Keffwesta Boar wilia på sin sida inhegna then deell som them nu tildömdh ähr så skola Keffwesta boar holla halfwa gierdesgården emot Sörby boar och om Sörby boar wilia haffwa någhon åkerwägh nor uth, så göre then igeno sin egen hagnadt, Altså ähr thet nu afsadt och giort emellan Sörby och Keffwesta byar ther medh Keffwesta boar lotte sigh nöija, men om Sörby boar icke well latha sigh her medh benöja så stånde them öpet lagliget wedh.

Keffwestaboar klagade at then som brukat thet halffwa hemmanet som bygt ähr på theras uthmark, tå , the och hegnar In, then ena tidhen effter then andra aff thet litzla uthrymme som ännu till Keffwesta skulle wara till mulebete, och resten till åker och Engh, ther igeno sielffwa Boolbyn bliffwer förlagder thet och nu ögonskenligt war att the icke klagade orett, att then som nu brukar thet affgerdz hemmanet icke wille lata sigh nöija medh the äghor som honom woro tillagde aff stadholler, fougten och the 12 i nempnden at Rödie och intaga. Bleff förthenskull bonden som på hemmanet boor och kallas Bäcketorp tillsagder att han sielf skulle tagha nedher then nya hegnaden som han upsat haffwer Innan en månadh effter Larsmessan om han thet inthe giör, skall han haffwa förwerkat 40 mark och Keffwesta taghe sedhan gierdesgården omkull uthan saak