Anno 1624 then 24 Januarij hölts laga tingh medh allan allmoge aff Sköllersta häradt uthi närwaro Konung Ma:tts tro tiänare och fougde öffwer Näriche Erligh och förståndig Carll Antonisson, och häredz höfdingen Anders Nilsson

Nempnden

Måns Olsson i Attersta

Biörn Jonsson i Egby

Anders Persson i Önen

Hans Larsson i Sätra

Måns Olsson i Skruku

Hendrich Månsson i Broo

Anders Persson i Hidingsta

Jon Ingelsson i Frommista

Nils Larsson i Sletmo

Jöns Larsson i Fellersta

Swen Olsson i Sörby

Jon Persson i Dallen

Kom för rätten wälbårne herre her Gustaff Leijon hufwudh till hielmars bergh, och sigh högligen besuärade, öffwer dessa effter:ne som boendes ähro i Mosiöö sochen i Örebroo häradt her Jon Petri kyrkoherde i Mosiöö, fyra grannar i (tiskoija) by Otta grannar i Mosiöö by, Jon i lijkesättertorp, siu grannar i Söderby ( ) i hulingbo, fira grannar i Råby att de uthan Lagh och dom hade uthriffuet och upkastat hans quarnedam wid öfwersta quarnen i atersta i gellersta sochn uthi Sköllersta häradt belägen, och denna skada hans ( ) uthan all lagh och doom tillfogades, hafr hans be:man låtit ransaka och for, med effter:ne Nämpndemän, som ärhr först aff Örebro häradt, Jöns Simonsson i förlunda, domare, Nils Jonsson i Ysta, Olof Larsson i Bäcketorp, Per Nilsson i Marka, Swen Persson i Holmtorp, Botwid Jönsson i hörda, aff Kumbla häradt Lars siggesson i Ballersta, Lasse Nilsson i Sonnesta, Lasse Persson i brånsta Lasse Persson i Sörby, Jöns Larsson i Hals bergh, sampt med Lensmannen af Kumbla häradt, Bengt Månsson i Öresta. Allo dessa för:de nempnde män stogho här för Retten, och med en (Stemba) witnade här effter förmeles. Dammen war ( ) med (fem) och eij rifwen widh pass – 17 fampnar, Men om sielfue öörståcken i grunden war och riffuen det kunom wij( ) till see för strömmen, ty hon war så starker att man inthet kunno der effter ransaka. ( ) witnade och, att öfuan för nästa quarndammen In emot sidhan war en hålldam upbygder, den lågh och stoogh aldeles ofuan, huilken war upbygder af alla grannar i Atterssta by, och thet war hela nampndens meningh, om någon den skulle göra skada på Mosiös och Täby sochnars ägor, så måste nu denna håldamm wara större orsaak der till, ähn sielfua quarndammen som neder ( ) och upkastader war, her ( ) medh frågades här Göstaff Leijon hufwud till, om Mosiöö och Täby sochnar boar hafua till förene för ähn dammen rifuen och upkastader blef, sigh hoos hans ( ) besuärat öfr den skada som dem af dammen på deras äghor sked( ) war. Ther till han suarade Neij. Ty 1: sade han:/ om de det hade giort, och iah hade der om hört något besuär, så hade iagh fuller skollat strax låthet ther effter ransaka och sädan saken ther uthi Lagligen att rätt( ): Kallades her Jon Petri medh alle sina sochne män som för:t ähr, fram för rätten och honom och dem till frågades. Huad dee till denna saken ( bevilla santt ). Tå suarade her Jon Petri sampt medh sine sochnomän, att han och de woro hoos Nils Bengtsson på den tiden fougte i Näriche och besuärade sigh öffwer then skada som dem af dammen skedde och så: säija dee:/ suarade dem Nils Bengtsson, att han wille ther om lotha ransaka, och skulle tå hafua befalt Mons Oloffson domare i Sköllersta häradt att, han skulle tagha någre godh Män medh sigh, och dragha till quarnen och besee laghenheteen och tillsäija mölnaren widh quarnen att han skulle meedan floden warade, holla öpna damluckorna, och flodbolen och der han det icke giorde eller göra wille, så skulle Mons Olofsson medh the män han hade medh sigh, kasta damluckorna och flödbolen up och der Mölnaren sedan icke höllo dem öpna, skulle han hafua för wärkat – 40 mark Ter på spordes domaren Måns Olofsson till om han sådana befalningh af fougten bekommit hade. Ther till suarade han: att fougten hade honom thet alldeles inhtet befalt at göra, Men /: sade han:/ At then befallningh war af fougten gifuen Bengt Monsson Landsman medh några Nempnde män af Kumbla häradt. Tå framträdde en Nempndeman af Kumbla häradt benempt Lasse Nilsson i Sonesta och giordhe denna berättelse at Nils Bengttsson befallde Bengt Monsson medh een af Nembden i Kumbla häradt be:dt Lasse Persson i Sörby, att de skulle resa till quarnen och besee huru quarndammen war bygder och om han kunde göra någon skada som klagat war aff Mosiöö och Täby sochnemän, thet the och giorde, och aftalade så mz mölnaren att han skulle nedertagha – 2 stockar fram i blijstet på dammen och sedan hålla damluckorna och flodbolen öpna så länge floden på ståår. Men ingen befallningh hade de att rifua någon damm, thet samma witnade - 2 nempndemän af Örebro häradt Jon Persson i Sörby och Jöns Olsson i dyningstorp huilka och effter fougtens befallning oppå samma tidh tå der andra ther woro, och tå woro med tillstädes. Tå framkallades mölnaren wid quarnen Lasse Persson be:dt och honom tillfrågades, om han denna befallninghen effter kommet hade medh de – 2 stockars Nedrifuande och damluckors och flödhbols updragande. Han sade Ja och till bödh sigh för retten att göra edh ther på. Men effter alla hans grannar wittnade, att han hade effterkommet thet honom af synomannarna war befallet, tog ingen eedh aff honom och effter thenna berättelse (nederslogh) her Jonae Petri och hans sochnemäns klagande at het icke giordo fyllest till (dennsens) olyligte neder utförde. Therföre frågades them åther, om the hade nogra andra skäl till dammens nedrifuande. Ther till suarade her Jon medh sin sochnomen, att ( ) och the reeste –14 daghar effter Iohannis tidh årh 1622 medh – 2 båthar öfr Mosiöön och till attersta landet hafuandes medh sig – 4 Bååtshakar, der med the uprefuo håldammen, som öfuan för ( ) quarndammen lagder war, medh stora grenar, tårfuar, mossa, steen, och annat så höger i uth låpet at båthen icke kunno flyta ther öfr, der icke mera ähn 2 karlar woro uthi båthen, uthi thenna dammens uthrifuande bekenner her Jon Petri sigh hafua warit medh och i grunden optagha, såsom och till at skära undan ( ) och rent göra strömmens uthsläp. Men i quarndammens uthrifuande Nekade her Jon sigh inthet hafua warit medh. Thet bekände och hans sochnomän at her Jon inthet war medh tå quarndammen refs up. Och effter dessa suar icke giorde ännu fyllest till dammens olagha ligta och refuande frågades åther Mosiöö och Täby boar tridio reesan till hwarföre dee icke kunno lata sigh nöija medh hålldammens utrifuande. Ther till the suarade att effter the förnummo sigh äntå icke finna mycken afsachnadt på watnet, uthan at thet ( ) giorde them skada på deras ägor både i åker och Engh. Therfore drogho de på nytt till Nils Bengtsson och på (sig lij ..) till W stathållaren Broor Andersson och beswärade sigh öfr quarndammen, och som the förgifua, fingo the sådana suar att de måste nedertagha – 2 huarf af quarndammen thet säija the sigh och hafua giordt och inthet mera. Ther till suarade her göstaf Leijonhuffwud at han uthi Mosiöö och Täby boars närwaru hade talat Nils Bengtsson till om dammens förderfuande ( ) hans ( ) uthan Lagh och doom tillfogat ther till fougten hade suarat och ( ) tala ( ) till, seijande, I skolla få skam för edert arbete det första tingh blif:r, at ändan så att fougten woro till bönderna talade, fram kallade her Göstaff några witne som talet hördt hade, som äro Lasse Nilsson i Sonnesta nempdeman af Kumbla häradt, som nu här på tinget tillstädes war, och andre flero mz honom, och witnade att the hörde när fougten talade Mosiöö och Täby Boar hårdelighen till, för the hafwa uthan lagh tillståndh rifuit och upkastat dammen och öffuer alt thetta frågades them åther till, om the ähn hade hafft loff aff fougten at nederrifua - 2 huarf af dammen/: thet the eij nu här till icke hafua kunnat ehrlighen beuisat:/ huarföre the tå så hemligen hafua färdas åstad på dammen, och Nederrifuet – 17 famnar dam, nest neder på grundståcken, the suarade sigh inthet ingen haufua nederrifuet en tu huarf. Tå frågades alla grannar i ( ) som der om kringh quarnen boendes äro, om the icke hade hördt huru dammen, war uthriffuen När watnet och låpet war. Tå suarade en af Sköllersta häredtz Nemnpd be:dt Hendrich Monsson i Södrabro ther på han och giordo sin eedh å laghboken, at det nermaste stockelaget till Landet war alt bortrifuet ända på grundstocken men Ju nermare thet kom till dambröstet ju minder war thet rifuet. Thet samma witnade Olof Erichsson munster skriff boendes i atersta. Effter denna långa discurs och ransakning sköts saken till the 12 i Nempnden såto att effter the nu hade hört om saken som her Göstaff Leijonhuffwudh hade förestält the ther på wille gifua sin Sentens och doom, om dee kunde werija Mosiöö och Täby boar att the icke hade drifuit wålda wärk emot her Göstaff. Ther till the således suarade: Thet som i så måtho giörs emot Lagh thet kan icke annorlunda räknas ähn för wåldh. Ransakningen som före förmäles, uthwisar thet ähr olagligen giordt, derföre kunna wij icke wärija them, utha the så hafwua brukat wåldh så månge som hafua warit : I ( ) at uthrifua quarndammen. Här uthöfuer frågades Nempnden till om her Göstaf hade rätt att fodra then skada af them, som han på tullet thet hadhe, som dammen hade nederrifuet, och om the icke woro förpliktade at upbyggia dammen igän. Thertill suarade the: Wij kunom inthet wijka ifrån Laghen, blef för thän skull dommen afsagder effter thet 28 Cap. I Konungsbalken och 19 Cap i Jordabalken. Mosiööns och Täby boar föllo strax till ( ) hoos her Göstaf Leijon hufuud och igenom Nempndens och Meninghe mans förbön gaf hans ( ) målsägande utan till i sachören och all annan skadha som han lidit hafr allenast the köra fram huar man – 2 stockar – 14 eller längre och i nestkommande höst gifua honom 7 tunnor spannemåll Carll Anthoniusson gaff och effter uppå öffuerhetens Nådighe (behof) för deras fatigdom skull att the alla skolla gifua i konungssaken allena – Penningar 40 mark

Kom för rätten Mårthen i walby i Ekeby sochn huilken war anklagader, af Lars Larsson i Ledh oppå thet (rådstinget) som hölts then 13 februarij åhr 1623, att han hade drifuet wold mot honom och hans sösterdotter effter som ransakningen widare ther, om förmäler. Ther om Mårthen nu för rätten blef tilltalad hwad han till saken suara wille och (hwar) före han medh woldh och annat för budh hade trängt Lasse Larsson och hans systerdotter ( skada ) then åker som hörer till then tompten som de hade uptaget att byggia och göra ( ) Ther till suarade Mårthen att han war i liflandh och wiste af inthet förbodh. Tå stegh fram Jöns i torp Ländzmannen i häradet och beuiste att Jorden och åkeren till tompten war honom förbuden för ähn han reste till liflandh så wäll som hustron och hans fålk sädan han bortdragen war. Men förbodet blef inthet achtat af them uthan åkeren såddes af Mårthens hustro och hans söner. Och åhret ther effter tå åkeren nyskurin war och Rågen stogh i röök (sater), Kom Mårthen heem ifrå Liflandh. Tå frågades Mårthen om Råghen blef honom för buden sedan han kom hem och Rågen stoogh än tå i röök (sater): Han sade ( ) Ländzmannen Jöns i tårp och fiärdingsmannen Mons i Ekeby förbudhe migh then. At iagh inthet skulle befatta migh medh honom. Tå frågades Mårthen huarföre han förwägrade Lars Larsson at Köra in Rågen undan regn, och sättia honom till (wara), effter fougtens befallningh. Han suarade att han thet inthet förwägrat hade. Tå ropades Hans i Wallby fram och honom frågades till huad han uthi thenna saken wiste att wittna, och giorde sin eedh å Lagh boken att han wille wittna huadh han wiste i saken sant wara. och berättade att Lars Larsson wille om juhli, köra in i (huut). Effter wäderleken war skön och råghen torr, och tå blef thet af Mårthen honom förhindrat. Ther medh blef rågen een tidh och ståendes, och Lasse Larsson tordes sedan inthet röra widh honom, uthan rågen blef sedan effter fiärdingsmannens befallningh, införder till en annan by be:d frogesta ther han sedan blef liggiandes, till thes saken blef för rätten för hördh och doom å gifuen. Thenna saak skötz till the 12 i Nempnden. Then suarade ther till att här ( ) på konungens wägnar giort ( ) at byggia och göra cronan sin skatt af ägorna, therföre han icke kan ( ) den doom som Laen om sädens ( ) innehåller och effter han ähr fattigh och ther till een gammall krigzman . ther före gaf befallningsmannen honom op heela konungssaken uti Penningar – 20 mark

Kom för rätten Anders (Åhrla) och nu som tillförende klagade öfuer Olof Persson i Söder Bro at han hade giort honom hemgångh: hugget i hans bord bräckt honom af sin sängh och elliest skickat sigh som en okristen mäniskia emot sin moderbroder. Thenne Olof Persson kom för rätten och honom tillfrågades hwadh orsak han hade till att sådant parlamente göra. Han wille medh första neka till gärningen, men så kom fram ( ) lendsman Jöns i torp, och domamaren Mons Olsson i Attersta, som effter saken och klaghomålet ransakat hade och witnade at Olof Persson hade först stenget för farstughe dörren, ther af Bonden medh thet samma flyde sin Natsängh och gömt sigh undan widh andre stughan, the witnade och att han hade hugget tu huggh i bordet medh suärdet, thetta måste Olof Persson bekänna wara sant. Blef fördenskull af the 12 sakfälter till 40 mark till treskifftes

Kom för rätten Anders Biörnsson i Egby huilken war berychtat att han hade giordt mökrenkningh medh een pigha be:d Ingell Pers dåtter, af ägta sängh född. Och i medler tidh emedan han hade lägermåll med denna pighan , trolofuade han sigh een annan, ther af utspriddes eet rychte att han skulle hafua lägermåll både medh thenne konan Ingill så och medh sin fästepigha. Tå kallades Anders Biörsson fram och honom frågades till huadh han här till suara wille. Tå bekände han strax sigh hafua hafft lägermåll medh thenna konan Ingell och war fader åth thet barnet hon födt hade, men sadhe han, thet skall ingen menniska komma fram som medh sanningh skall beuisa att iagh någon tidh hafr befatat migh medh henne sedan som iagh blef trolåfuat medh min fästopigha, then iagh nu till hustro hafr. Tå kallades den konan Ingell fram, och henne tillspordes om han intet hade medh henne beställa, sädan han blef med den andra trolofuat. Ther till sade hoon alldeles neij: ty, sade hon om sådant skedt war tå skulle iagh thet intet dölia med honom. Åter frågades Anders till, om han wisste någon tillförene hafua hafft medh thenna Ingell att beställa. Ther till han suarade neij. Blef han förthenskull saker till – 40 mark

Kom för rätten hustro brita i diurswik uthi Suinewads sochen boendes huilken hadhe warit till för här på thet Extra ordinarie tingh som effter w:e stådhållaren (B) Anderssons befallningh hållet blef then 26 martij åhr 1623 (både) kom af sin egen son Mons Olofsson be.d blef (bekant) att hon ( ) för öppenbarat och sagt, att hennes man Per i diurswik then Monses stiufader war, hade belägrat sin stufdotter then Mons ( ) syster war, och giorde tå strax på lag boken sin eed/: Effter som ransakningen ther om förmäler:/ att hans moder det för honom sade hade Her om tillfrågades hustro Brijta hwad hon här till swara wille. Tå nekade hon alldeles, sigh aldrigh hafua sådana ordh för sin son sagt. Beuistes nu för rätten att thetta rychtet hafuer såå hemlighen talas fålket emellan nu snart uthi 10 åhr men ingen hafr welat ther och medh, sedan kallades hustro Brithas andre son fram be:dt Swen Olofsson i Kopparboll i Suineewad sochn boendes och honom tillfrågades, om han och icke hade hört sådant tall af sin modher, han suarade: att han wäll hade hördt något ordh af sin modher, men icke så grofua, som hans modher skulle hafwa sagt för hans broder, och han dem sedan upfört hafr. Tå frågades honom huad han för ordh af sin moder hördt hade, tå (sade) han för – 3 åhr sedan gick iagh mina ärende till min stiufader och min moder. Och när iagh tijt kom, woro bådhe fader och moder widh ett hårt ruus, och begynte så trätha sin emellan min stufader begynnade så slå min moder. Tå sade iagh, käre fader see till huru i slå min modher hon ähr een gammal quinna, wachta eder sielfuer huadh i gören. Han blef så wredh på migh, och nappade till een knif och skaar migh een skråmma i hufuudet. När min moder thet fick see, sade hoon till min fader (ähru bätre) tu slår migh, hafr iagh drucket i dagh, så hörer så well migh till, som tigh. Andre dagen om mårgonen frågade iagh min moder huadh hoon mente med thet ordet (kapare) som hon ropade på ( ) min Tå suarade min moder migh thet ähr een sådana saak hwadh uthi ( ) slika, oppå thenna sin berättelse giorde han sin eedh i lagboken, at hans moder inthe andra ord för honom berättat hade. Tå kallades hustro Brijta fram och denna hennes sons ( ) berättelse blef henne fördel( ). Tå bekände hoon att orden woro så fällda, och förklarade saken så war at när hennes man slogh henne. Kallade han henne och hennes släkt een hoor hoop. Tå suarade iagh, sade han uthi eder släkt ähr så stora horor som i min. Om min syster war een hora, så war eder modersyster een kätterska, annat meente iagh inthet/: sade hon:/ med des( ). Tå kallades hennes tredie son. Per Olsson i gamby fram och honom tillfrågades, om han hade hördt några ord af sina moder uthi thenna saken om sin stuffader och sin syster, there till suarade han och sade alldeles neij, och giorde der på en hårdan eedh å Laghbokina. Kallades så fram een nempndeman be:d Nils i Sletmo och honom blef tillfrågat/: effter han ähr boendes hårt ther hoos:/ om han hade hört något om thetta rychte. Thå sade han sigh thet wäll hafua hört, doch af ingen annan, uthan af hustro brithas söner. Effter thenna berättelse framstegho ( ) och wällärde män her Hendrich i Sköllersta och her Hans i Asker och berättade att åhret 1620 hade (luddo) suensson i dåtiden befallningsman öffuer Neriche låtit kalla them till sigh, uthi en by be:d Skruku uthi Sköllersta sochen beläget, oppå huilken tidh han hadhe till hopa stempt hella Sköllersta herrat och tå i blandh annat gafs them till känna om thetta rychtet, som så hemlighen hade waret talat om Per i diurswijk, och han hade tå fått höra att et Perlemente wara händt uthi diurswijk om något ordh tå woro faldet, och att Per i diurswij war beskyllader för en Kättare, och att han skall hafua besåfwit sin egen stiufdåtter. Jagh begärer sade Udde Suensson i weela ( ) giöra och tagha thenna saken till eet heemliget förhör, och förnimma så mycket möijeliget wara kan, huru thet med thenna saken (före under) Effter theta rychet ähr af hans egen gårdh uth kommet. Thesse hederlige och wällärde män togho Päder i diurswijk och hans stiufson Suen i Kopparboll afsides och kallade så först in till sigh stiufsonen, frågades honom huar af thet parlamente hade sigh förorsakat, som war om hans stiufader, moder och honom skedt war. Tå suarade Suen i Kopparboll them. Thet hande sigh, at iagh kom till min stiufader och begynnade så at dricka och i blandh annat begärade min stiufader af migh, at iagh wille framföra hans skattejärn till Hörningshollm ehuru talet tå föll oss emellan så börgade min stiuffader mitt suar ther på inthet, uthan blef wredh och vthi samma wredhe slogh han min moder. Tå sade iagh till honom I slå migh och min moder medh som nu skedt ärh, kan skee i hafua min syster kärare ähn min moder. Tå frågade the stiufsonen till huad besked han hade till sådana ordh. Tå suarade han them igän. Så (går) talet. Men gudh weet sanningen. Sedan togho the Peder i diurswijk för sigh och talade så honom till om thenna saak frågandes honom huar af thet Parlamentet war förorsakat, som skeedt war emellan honom, hans hustro och hans stiufson. Tå suarade Per, at thet kom om skathe jern som han begärade at stiufson han wille tagha sigh på at föra till Hörningsholm. Tå sade her Hans till honom: eder stiufson berätar och at Parlamentet ähr kommet ther af, at i hafuer slaget hans moder och honom medh, och tå sådana ord faldne, att i skulle hafua eder hustrus dåtter kärare ähn eder egen hustro. Ther till sade Per strax neij. Tå sade her Hendrich och her Hans till honom. Bekänna sanningen, thet ähr best ty saken ähr nu så widt vthkommen, at hon inthet ändas så snart. Tå begynnade Per mycket ahnfäktas, så at suetten war af hans hufwud och kropp, lika som han hade warit vthi een warm bastufua, hakade sina kläder många resor vp och igän så at ( ) (gärlehn see kunde han hade samwets ahnfächtelse doch wille han ingen tingh bekänna. Men sade (Persi…) när wij gingho och (togh) han fram, emellan dörren och oss. Säijandes I goda herrar och män hiälper migh i thenna saken, at hon kunde hafua nederlagh . Jagh will förähra eder eet par goda oxar. The suarade honom. Gudh (lämnar) ( ) ifrå edra oxar, och ther medh skildes the ifrån honom. Effter Per i diurswijk war siuck och icke kunno komma till tinghet blef saken upskiuthen till nästa tingh och blef befallt att Per skulle tagas i stark borgen och löffte

Effter thenna ransakningh kallades Peders hustro i diurswijk fra, och henne blef tillfrågat, huad hon wille suara till thet ryckte hon war kommen uthi huilket sigh så hade tilldraget at åhret 1623 then 26 martij tå thet extra ordinarie ting hållit blef i Sköllersta, at ransaka om högmåls saken som i häradet skedde woro. Iblandh andre kom thenna Peders saak i diurswijk fram medh. Och när nempnden kom och skulle gåå in i tingstughan war utstritt een hoop salt uth för tingh stufuo dörrtrijskellen för huilket thenne Pers hustro i diurswijk blef misstänkt effter hon war medh widh tinget, at suara till thet bulleret som uthkommet war om hennes man och dåter. Ther till hoon alldeles nekade. Men effter hon war af allom misstänkt bleff henne uppå lagt att sigh befrija medh – 6 dannequinnor å nesta ting

Kom för retten Olof i Steenkullen i Suinewadz sochn boendes och klagadhe till Anundh Matss i suinewadz by, att han hade frijat till hans dåter Karin och bekommet af fadern, modren och dåteren fullkommen (leigd) innan pigan ther effter af honom blef belägrat. Och sedan thet war skedt öfr gaf Anundh Pighan. Inlåte sigh sedan medh een enka be:d hustro Anna i Afradsby. Men pigan hade inthet lägermåll för sina föräldrar bekändt för ähn hon förnam att Anundh wille sigh medh Enkian befrija. Tå kallades Anundh fram, och honom tillspordes huad han här till suara wille. Tå suarade han. Jagh kan inthet säija neij ther till, at iagh icke hafr talat pigan och hennes föräldrar till, men thet ähr skedt vthi dryckesmåll. Tå frågades Olof i Stenkullen till, huadh tidh Anundh begynnade frija effter hans dåtter, och på huadh tidh han fick Jaord på thenna. Olof suarade, at han begynnade frija effter pighan strax effter påska åhr 1622 och fijk icke Ja på pigan för ähn effter Juul ther nest effter. Tå frågades Olof om Anundh hade något omgänge hos honom emedan thetta så stogh i berådh, han suarade Ja han war alltid hoos migh och talade om sitt förra wärf och ärende. Men iagh hölt ( ) så hoos migh och war till sinnes at säija honom Neij derföre iagh och med saaken drögde. Tå frågades Oloff om Anundh hade gifuit pigan något till äktenskaps (wartekan), låtandes ther medh förstå at wara något alfuar i saken. Han sade neij. Inthet för ähn han fijck Ja. Tå gaf han pigan eet paar handskar så goda som – 2 mark och sade Olof (ähntill…lighen). Anundhz ( ) wisste, at een annan drängh frijade effter pighan, och hade gifuet henne eet belte medh remspenne oppå. Dock hade den drengen icke bekommet Ja på pighan. Men pighan wille hellre hafft then drängen ähn Anund. Men när drängens föräldrar för ( ) Anundh lade sigh dee emellan, afstogho the (st..gr) medh sin sons frijomåll till min dåter. Anundh tillfrågades om denna Olofz berättelse war sanfärdigh emot honom thertill kunno Anundh inthet säija neij, åther frågades Olof, om han hade någon witne ther på, at anundh hade sedan, thetta Ja war uthaffwet låth sigh höra att han sin på begynte meningh wille ()föllia. Tå suarade Olof Ja. Jagh hade hoos migh några mina grannar som ähr Lars i Bergha och 2 hans sönner medh theras hustru, och ( ) the woro hoos migh och wij såtho till ( ) kom och Anund till migh. Jagh badh honom gå till bordet med. Thet han och effterkom. När han hade sittit een stundh taladhe iagh honom till, frågandes honom huru han war till sinnes med mitt barn thet iagh honom till hustro biudet hade, migh synes på edert drögmåll i måste wisst hafua något annat sinne ähn i förre hafura hafft, ähr thet så så sägher migh thet uthi thessa mina grannars å hörande, så ähr iagh lijka tillfrides antingen thet skee eller skee inthet, tå frågadhes Anundh om orden woro så aff honom tallade, der till kunde han inthet säija neij. Tå frågades ähn Olof om någre flere ordh talades then gången: han suarade, Min granne Lasse i Berga gick uth på gården och Anundh folgde honom, och när the kommo in igän, sade Lasse i Bergha i blandh annat till Anundh. Är tu till sinnes att hålla fast uthi titt på begynte äktenskap medh thenna min grannes dåter, och som tu nu uthe på gården för migh sagt hafuer så räck migh nu tina handh der på, så weet iagh, och (samma witnes) bördh her om sampt medh mina barn som här sitia till (bord) rächer så Anundh Lasse i Bergha sin hand. Anundh frågades åther om thessa ordh woro såsom nu berättat ähr i sanningh, han kunno inthet säija ther neij till. Till thenna berätelse witnade her Isaac Kyrkioherde i Suinawad och een aff the 12 i Nempnden Hans i Sätra, at then gamble man Lasse i Berga them för ålderdoms suaghetz skull icke kunno komma till tinget, hade them berättat uppå kyrkowallen, att talet war så skeet hoos Olof i Stenkullen och handslagh uthi allas theras närwara som ( ) ähr, på nytt giort. Åther blef Anundh tillfrågader, ( ) han nu icke wille hålla sin meningh fast, som han begynnat hade med Olofs dåter, helst medan han hade thet så lagligen begynnat, bekommit pighans Ja medh faderns och moderns samtycke, och ther öffwer så mångha erlighe män till witne, och genom (sådant) sedan kommet i sänghelagh med sin fästmö och laghgiffte pigha. Han wiste inthet annat suara ther till, uthan ( ) drängen som hade giffuit henne beltet war och saak ther till. Tå spordes honom till, om han kunno beuisa drängen hafua hafft legermål medh pighan. Anund sade neij, tå sades till Anundh: drängen hafr fijat till pighan förre ähn I men i hafua lagt eder emellan och (locka) pigans hierta ifrån drengen, huru kan tå drängen hafua gifuit orsak till eder wrongha meningh. Här till kunno Anundh inthet suara. Efter all thenna berätelse förfrågades effter hederlighe och wällärde män, her Hendrich i Sköllersta, her Nils Petri i Ekeby, her Isaac uthi Suinewad, och her Olof Bononis capellan i Sköllersta till, som på tinget woro tillstädes, huad the uthi thenna saken döma wille effter kyrkioordningen. The suarade alla fire wid een meningh. Effter wår ( ) brukelighe kyrkioordning grundat i gudhz ordh och lagh, så ähr thenna persoon Karin hans äghta hustru, och kan inthet ifrå henne skaffas, uthan the fall kunde hända att emot gudz willia drifuas, at ächtenskaps bandet sönderrifuas kan. Sedan frågades the 12 i nempnden såtho, huad the här till döma kunna. The suarade: Effter Sueriges Lanz lagh inneholl, ähr hoon hans lagfästa pigha och sengelaget gör (Ju) them bådom till ächta fålk.

Effter thenne af sagda Sentens och doom framhadhe befallningsmannen een hustro för räten be:d hustro Anna i Afradsby, hoos huilken thenne Anundh hade begynnat sitt omgengho och hemwist, och hade slaget och wendt sitt hierta ifrå sin första ächta och Laghfogna quinna:/ och henne tillfrågades huru och på hwad sätt Anundh war kommen i hennes gård. Hon suarade ther till, att hon legde honom effter sin mans dödelighe afgångh till att åbo (bodha) hoos sigh effter hon ingen (hielpman) hade. Tå frågades henne om hoon hade stadt honom för sin (loghrödning) . hon sade neij: åther frågades henne om hon hade stadt honom för wecko eller daghelön. Hon sade neij uthan när han hade /: sade hon :/ een tidh waret hoos migh, så gick han till een min granne be:d Nils Larsson i Sletmo, och begärade af honom att han på (ärnes) wegnar, wille tala migh till att blifua hans hustro. Tå frågades henne huru långh tidh war emellan hennes mans dödelighe afgångh och till thenna tiden Anund kom i hennes gård. Hon suarade 5 weckor och om Pingstedagh tidh ther näst effter, ähro (lidit) talat migh till /: tiden ifrå then hennes man blef slaghen och till Pingesdagh war 12 weckor:/ Tå frågades Nils i Sletmo om han på samma tidh hade tallt henne till, och besked ( ) till bekom af Enkian: han sade, effter Anundz begäran hafuer talat henne till och bekom dessa suar, att om Anund kunde skillias wed then pigan han hade sigh trolofuat i Stenkullen, så kunne thet wäll skett. Tå frågades ( ) om Anundh i medlertidh icke hade hafft sengegångh mz henne. Ther till hoon med första aldeles nekade, men på (sidlichien) bekände hon saken, att hon war af honom besufuen. Thenna saak skötz till the 12 man i nemnden såtho och them tillfrågades om the kunno werija Anund för enfalt hoor. Ther till the feste inga betänkande suarade: Wij (befanhte) at saken ähr ( ) icke kunna werija hans lif. Ty wij hörer af personerna här närwarande, at the icke annat kunna effter kyrkioordningen döma, thet wij och icke heller annat effter sueriges lagh döma kunnom uthan Olofz dåtter i Stenkullen ähr Anunds ächta hustru, therföre begärer wij att af en ( ) det Capitel i ( ) ther en löper ifrå sin ächta quinna och tagher enn andra och häfdar henne emädan then förra lefr. Thet Cap blef them föreläset af höghmåla Balken Cap 5. När thet blef upläset beuistes stogh att han icko war laghlige fäster widh thenna andra (konan) : therföre han ock icke kunno dömmas effter för: Capitel Tå förestältes them 12 och frågades them huad doom the wille eller kunna säija () saken. Effter theras betänkiande begärade the höra Kong Maijtts vthgifne resolution öffuer enfalt hoor. Then blef them föreläsen. Ther effter the tå fälte domen att Anundh skall böta 80 dallr och Enkian 40 dallr till tre skiptes

När hans ächta och lagfongne quinna thetta hörde stegh hon fram för rätten och begärade at skilias wid Anundh effter han sit ächtenskap med henne för(skutit) hadhe. Then saken blef skuten till Capitels doom och Anundh förbodhen att hafua något omgänghe hoos Enkan. In till des Capitels doom war öfrgången och om han ther med blefuo medh toowärdighe witne slaghen skulle han hafua förwärkat 100 daler konung egen saak

Befallningsmannen framstälte denna Anundh Månsson föregifuandes honom wara berychtat för Nils Anderssons hustru i Afradby att han hade skolat hafft lägermåll med henne. Thet Anundh hårdelighen nekade. Tå framträdde Nils Andersson för retten och fäste lagh till nästa tingh s:-12 at berfija sin hustru för samma rychte.

Kom för rätten S: Anders Larssons fordom lendzman i Sköllersta häradt eftterlåtne hustro och en Erich Larssons hustro i Sköllersta och klagade öfuer Udde Törisson fordom häradz skrifuare öffuer Näriche, uthi så måtto: att han hade uplatit hemme till köps oppå thet hemmanet Attersta, ther hon före bodde, sädhen som stogh på åkeren medh alt bruuk och skedde samma köp om midsommars tidh åhr 1621 och /: som hon berättar:/ hade han tilsagt henne suara till alla uthlaghor både af hemmanet och een tullquarn ther under som Rentar 6 tunnor (tull). Uthi wissa och owissa pertzedlar och ther till gifua henne 16 daler penningar huilket löffte han inthet effterkommit hadhe. Udde Törisson war inthet till städes uthan beuiste sitt laghligha förfall skriffligen, huarföre han icke komma kunno. Och uthi samma skrifft han således suarar till för:de käremåll. Och bekänner sigh haffua ingått i köp medh henne som före förmäles. Doch när han kom till hemmanet och fick see quarnen förnam han sigh, att han inthet gagn kunno göra eller hafua af quarnen, reste för thenskull strax till Nils Bengttsson på then tiden fougte i Näriche och gaf honom tillkänna, att han inthet kunne uthgööra tullen af ( ) som han ( ) ( ) ( ) som honom låfuat war. Uthan fördärfuat bådhe i redskap och huus Thetta bekände Mons Olofsson domaren i Sköllersta häradt, att han war tillstädes när Udde thetta för fougten klagadet, och honom blef strax af fougten befallat at han skulle tagha med sigh 2 aff nempnden och besee quarnen. Thet Mons Olofsson här för rätten bekende at han the 9 octobrijs åhr 1621 togh medh sigh Hendrich Monsson i Södra Bro och Jon Ingelsson i Frommesta och besågho quarnen. Tå befans att eet fästeband war förråstadt, taket drööp på alla sidor, syllarna woro (förrötade)brygge huus, källar och annat(mest) fördärfuat, så at inghet war (dugsa) mer än ( ) och watuhiullen, ther före kunno Udde medh ( ) inthet uthståå. Men alla uthlagor för hemmanet uthi wissa och owissa pertzelar, sampt the 6 daler han och lofuat hadhe them wille han uthståå och betala Och effter fougten med skrifuaren fodra på tullen, derföre förfrågade Erich Larsson i Sköllersta hoos them i Nempnden såtho, huem the kunno döma till at betala tullen, antinghen Udde Törisson, eller han på sin hustrus wägnar, När the saaken öffuerwäget hadhe, gafuo the honom sådant suar: Wij hör at här beuisas medh witne att strax Udde förmärker sigh inthet kunna medh quarnen uthrätta, hafr han strax giffuit fougten ther om tillkänna, här beuisas och att han och hafr sagt eder hustru till. Strax han sågh quarnens olägenheet, att han ingen ( ) eller kunna ther af uthgöra. Här beuisas och att han icke få wilkor hafr kunnat bruka quarnen att mala een tunna säd ther på uthan gången som förre talat och orördt ähr stadt heela åhret oferdigh. Therföre säijer wij Udde Törisson frij för Tullen och i medh eder hustro then uthläggia och betalla

Kom för rätten Mons i Ekeby och klagade till een bondhe benämpt Anders i Näfuesta, att han hade lupet heem i gården till honom, och hugget honom eet blodsåår i handen. Tå kallades Anders fram och honom tillfrågades, huad orsaken till war att han så med berådt modh hade luppet i fierdingsmannens gårdh och hugget honom i handen. Anders suarade: Jagh gick alldrigh tiit på med berådt modh, och ingen orsaak hade iagh eller ther till, uthan thet hende sigh, att när Tågfålket war i hemma frå lägret uthi Södermannalandh. Lade Lendzmannen Jöns i torp till migh een Ryttare till skutzhäst, och strax med thet samma kom min husbondes tienare och togh hesten och reedh sin koos, och the öken iagh tå hade hemma igän war ofärdigh gick så iagh till fiäringzmannen och gaf theta till kenna at hofmannen war i gården och iagh hade ingen ööck som iagh kunna komma honom sin koos medh. Låfuade så han hielpa migh at hofmannen skulle fåå hest. Men an effterkom sitt löffte i thet och kom på (sidslijchten) ther till att wij fälte några ord oss emellan och medhan ( ) tall, jagh gick min koos aff gården och Mons gick effter och wij brukade munnen till hopa och när iagh klef öfr een giärdzgård togh Mons till een stöörända, och wille slå migh. Jagh högg så emot medh min yxa och råkade (höttet) i handen men på berådt modh gick iagh inthet tijtt, at göra skada blef för then skull saker för såramålet – 6 marker till treskifftes

Kommo för rätten Oloff Persson och Lasse Andersson i Sörsa, huilka hade slaget huarandra munslagh så att Lasse hade – 2 blånader i ansichtet och Lasse hade slaget Olof een puust igän ( ) för 2 blånadher 6 mark och then andre för puusten 3 till treskifftes

Här för rätten Lasse persson i tarsta (inlade) att han hade mist en ( ) men huem thenne hade taget wisste hen inthet, uthan (bufuudel) ähr funnet mz för Jon Nilssons gård i Fabbetorp der hafr koon waridt seedh 2 daghar för ähn ( ) ( ) fans igän. Tå frågades Lasse till, huem then war som hadhe seet koon hos fabbetorps boskapen, och effter han icke hadhe witnen till städes skötz saaken up till nästa tingh

Kom för rätten Jöran i Eneby och klagade till Simon i Nynäs, att han hade taget honom jordh ifrån, ther till Simon strax sade neij. Bleffuo förthenskkull 6 män af häradshöfdingen och Nempnden till nämpnda som skulle om wallborgmessa måla åkren them emellan. Som äro Lasse Pärsson i Ledh, Erich Erichsson i froesta, Hans i Wallby och Olof Andersson i Leedh, Lars Larsson i Leedh och Anders Olofsson i Biörka

Effter:ne hemman opbudes oppå thetta tingh

½ i norrgården i winnala i Sköllersta sochn andre gånghen
een gård i Suinawads by nest sunnersta gården första gånghen
½ gårdh nest nedersta gården i åkerby i Sköllsersta sochn
een gård på åsen nest nordesta gården i närboåhs sochn 4 gången