Åhr 1623 then 13 februarij hölts laga tingh i Sköllersta häret å rätan tingstadh uthi Närwaru Kong Maitt troo tienare och fougte öffwer Näriche Erlig och förstondigh Jöns Bock och häredz höfdinge Töres Nilsson

Nempnden

Mons Olsson i Attersta

Nils Siggeson i Winala

Bengt i Tarsta

Nils i Sletmo

Anders Humblebool

Hindrich i Broo

Mons i Skruku

Anders Persson i Hidingsta

Anders Persson i Öen

Lars i Säthra

Jon Nilsson i Frommesta

Jöns Nilsson i Fellersta

Kom för retten Karin Anders Dotter i Swinewadz by hwilken å nästa ting tilförnes haffwer warit för retta, och ähr kommet uthij rychte att hon skulle wara belegrat aff een man, uthij hennes egen Mans frånwaro, och war ( ) i Liflandh, hwilken tå å tinghs fästes lagh sigh på ( ) tingh att befrija. Hon kom nu för retten, medh effer:de oberychtade danneqwinnor, hwilka alla medh henne giorde edh å lag bok(nar) som ähr: hustru Lucia i halsberg, h Ingridh i Bergh, h Agnes i (gosebo), h Beata i ( ), h Barbro i Humblebool, h Ingebor i Folkesbo, h Karin i Gilberga. Och effter giordan edh bleff för:de Karin Anderss frij sagder för samma rychte, effter thet 19 cap i ting måla balken

Samma dagh framkallade Jöns Bock för retta een bonde ( ) Lasse i Österbergh och hono tiltalade frågandes huru thet sigh hade om thet rychte han uthij kommen war, för sin Påike, som så hastigt i hans gårdh war dödh bliffwin, om han war dödh bliffwin aff Pistilentia som rychtet ther om först utgick eller icke. Ther till swarade Lars i Österberg: aff Pistilentia ( kunde ) iagh (iche) för honom wara befregde, hwarken ( ) ( ) eller annor teckn. Tå sade Jöns Bock: Man haffwer hört att Påiken skall haffwa fåt hugg och till Ewentyrs ther aff bliffwit dödh. Ther till swarade Lars: Aldrigh fick han hugh aff migh. Tå kom fram Påikens fader Torsten i Skiphulth be:dt och sade Neij: aldrigh sade Påiken thet för migh, och inget beskyldhe han sin matfader, uthan talade gott om honom. Tå frågades Påikens fader till, om han hade misstanke till Någon, som skulle haffwa slagit hans son. Tå sade han: Jagh kan inga Misstankar haffwa ther om, uthan som Påiken sade för migh. Tå frågades honom hwad thet war. Tå swarade han: Något för Michil messan åhr 1622 frågade iagh Påiken till om han wille widare bliffwa qwar hoos sin husbonde. Tå sade Påiken Neij Jagh bliffwer ther inthet. Jagh frågade honom hwarföre will tu icke bliffwa ther. Han swarade: ther bliffwer så monga ( ) Tå sade iagh till honom: för then orsaken skall kan tu well bliffwa ther , iagh wet Lars förswarar tigh well ther för. Än sade Påikens fader. Jagh latt thet så bliffwa en tidh och meenthe att Lars i Österbergh skulle tala migh till om Påiken om han wille beholla honom qwar eller icke. Men när iagh förnam att Lars Inthet taladhe migh till så talade iagh honom till, frågandes honom, om han wille beholla Påiken eller icke, Tå swarade Lars migh. Ja, han slipper inthet ifrå migh, han ähr Min (egen) Påike, tå sade iagh Ja, så skall han bliffwa hoos eder. Een tidh ther effter kom Påiken till kyrkian. Tå talade iagh åther till honom och frågade om han wille widare bliffwa qwar hoos sin husbonde. Tå swarade han migh: Ja, Jagh bliffwer qwar och thet bleff ther widh. Een tidh ther effter löp Påiken i skiutzferd till Östergötland, thet war på en fredagh och kom om lögerdagen heem och otta dagar effter ther bleff han dödh, han siuknade om torsdag middagh och blef dödh om lögerdag middag ther nest effter. Thetta war Påikens faders berettelse. Tå frågades i genn om någon aff grannar eller Nägrannar hans hört Påiken haffwa sigh beswärat wara illa handlader eller slaghen af sin husbonde, att han ther aff kunna få sin dödh. Tås swarade the alla Neij. Men her Isaac kyrkioherde i Swinewadh och ländsmannen Jöns i Torp swarade: Ordhen ärho fuller talade, och rychtet ut(kommet) att Påiken skall wara ihiellslagen. Men När man haffwer medh flit frågat ther effter så kan man ingen finna som orden will bestå. Stogh och Lars i Österberg för retta öffwer( ) att swara till saken, om någon war, som honom om samma sak wille tilltala. Tå kom ingen fram som thet göra wille. Thenna saak skötz till the 12 i retten såtho att ( ) Ther till the swarade: Effter thet icke ähr annat än eet löst taall och ingen ähr som orden will bestå, therföre kunne wij icke annat uthij saken seija eller Döma, uthan att Lars i Österbergh må här effter för samma saak warda frij sagder och giorden.

Kom för retten Lasse Bertilsson i Attersta och tilltalade the 12 i retten först om the wille giffwa sin doom på Lasse Anderssons qvarndeel i Attersta om han war laghliga bygder eller icke, ther på wille han haffwa theras edsvurne doom eller han wille klaga sig rettzlös. Ther till swarade the 12 i retten såtho. Wij bliffwer widh then doom som W:de Boo Ribbingh, stadhollare, Antonius Swensson fougte, Hans Hendrichsson lagläsare och Nempnden ther på giort haffwer åhr 1609. Haffr Lasse Andersson then doom icke ifterkommit så riffwe nidher och böthö effter domens Innehold. Ther wedh war Lasse Bertilsson til fridz.

Kom för retten hustro Marit i Stenkulla i Swinewadz sochn boendes, och klagade att hennes man war uthan någon giffwen orsaak ihielslagen aff Peder Jönsson fordom knichtehöffwidzman i Näriche. Dråparen Peder Jönsson bleff icke fongen, uthan kom till att rymma och begaff sig genast till Östergötland, ther bleff han dödh aff Pistilentia för än saken kom för rettin eller böther bleffwo uthfästa. Blifwo förthenskull Pedher Jönssons arffue tilldömde bötha 40 mark till treskifftes. Men här uthöffwer loffwade Per Jönssons arffue för rätta uthgiffwa h Marit i Stenkullen 10 daler penningar och een godh koo.

Kom för retten Peder i Saltorp hwilken på nästa förre ting war för retta och war kommen i rychte för något lärfft som han skulle haffua ( ) sin moder syster och ellers skulle haffua funnet något blagarn på wägen till Örebro effer Lars i Munslett osm ( ) ( ) på nest förre tingh widare förmäler och fäste tå lagh sigh på thetta ting sielf 12 för sama rychte befrija. Han kom nu fram med effter:ne 12 beskedelige oberychtade dannemän sin grannar och nägrannar och sigh för the förb:de twänne beskyllningar efter the 12 mäns i retten såtho bewillning tillika att befrija. Han lagmen ärhro thesse. Erich i Lyckian, Per Monsson i Segåstorp, Per Andersson i Hella, Ingeller i Skinnargöle, Mons i Segolstorp, Lasse i Salstorp, Nils Nilsson i Fabbetorp, Nils Persson i Ulfstorp, Anders i Gambo, ( Jon) i Baggerud, Jon Nilsson i Fabbetorp, Anders i Duersta

Kom för rätten Johan Fock lutenant under Capiten Jochim Fenders v: hollandes och klagade till gamble Per i Saltorp i Sköllersta sochn boendes att han hade köpt aff honom 2 las höö och them inthet bekommit. Ther til suarade Per i Saltorp, att medan han war stadder medh hela compagniet i Lifflandh, så haffwer lutnanten komit bort till hans hustru, att hon inthet höö bergade, ( ) behöffwer hon thet. Uthan begärer eet hel fåår thet lutnantens hustro och bekom. Ther till suarade lutnanten att hans hustro fick huarken höö eller fåår aff ( ) förne än han förnam iagh war hemkommen ifrå Lifflandh 8 dagar för Michaeli åhr 1622 och höet hade han betalt ( ) 1 ½ åhr tilförne och få så det fåret in till min hustro när han förnam iagh (hemma) war och strax iagh kom hem, sade min hustro för migh, att Per i Saltorp hade fört till henne eet fåår för the 2 lass höö jagh sendhe effter ( ) Jagh haffuer inthet fåår köpt aff honom uthan 2 lass höö haffwer iagh köpt them will iagh och haffwa aff honom, och fåret will iagh betala honom så dyrt som thet kan selias upå torget. Thenna saak skötz till nempnden att the här uthij wille seija sin mening. ( ) suarade ther till att Per i Saltorp skall betala lutnanten sitt höö och Lutnanten skall betala Per fåret så dyrt som thet kan gella på Örebro torgh. The bleffwo strax för retten förlijkte, att Per i Saltorp gaff Lutnanten 3 mark och thri ( ) skall thet wara ( ) saker.

Kom för retten Anders i Åhrla och klagade till Oloff Pedersson i Sätterböle thet han hade lupit hem till honom i hans gårdh huggit hans ( hund ) och ( ) ( ) effter att willia göra honden skada ( ) effter han inthet war tillstädes skötz saken up till nästa tingh

Kom för retten Nils Larsson i Döbacka och inlade ett beskedh, att han hade legdt een drengh för sigh till knecht, som tient hos Oloff Bononis capelan i Sköllersta, Tå beswärade her Oloff sigh öffwer Nils, att han uthi olaga tidh hade tubbat hans drengh ifrå honom uthi hans frånwara och när her Oluff kom hem drogh han strax effter till Örebro ther fan han drengen igen, och wille haffwa honom tilbaka. Men effter drengen wille fölia knechtarna bleff thet ther widh. Medh thesse förord att drengen skulle giffwa her Oloff så myckin lön som her Oloff ( ) drengen tilstadt N 5 daler penningar 4 paar skoor och 2 skiortor. Medh thetta avskiedh drogh drengen sin koos åth Lifflandh och bleff ther dödh och her Olof fick ingen betalning och effter Nils i Döbacka som drengen tubbat och legdt hadhe, icke hade giffwit drengen the penningar tillfyllest som han honom tillsagdt hadhe förfrågade her Olof sigh om icke Nils wille betala honom aff the penningar han hade hoos sigh, och ther til medh bötha för thet han hade tubbat hans dreng (thenna ) saak skötz till the 12 i nempnden, att the här på wille gifwa sin sentens. The swarade ther till att Nils skall giffwa her Oloff så mycket som lönen sigh belöpa kan, och thet öfriga gifwa drengens moder och bötha 3 mark till treskifftes för tubbandet.

Kom för retten Lars Larsson i Ledh och gaff tillkenna, att han på sin systerdotters wegnar har tagit aff fougten een ödes tompt belägen i Wallby i Ekbeby sochn, att byggia effter som afsagt war tå jorderefningen hölts, och hade på samma tompt upsatt huss, begynnat (äfwen) på tomptens äghor tillbruka åkeren och wille uthså höstrogh ther på. Men när tidhen kom att roghen såås skulle kom een knecht benempt Mårthen, boendes i Wallby och medh wold sådde then andres åker, som han tilbrukat hade och åhret ther effter När roghen war moghen, upskar han roghen emot förbudh och upsattes ther effter 15 rökar. När roghen skurin war och i rök upsatter, blef han och honom förbudin, at sigh medh honom inthet befatta förno än som (ret) hade skilt them åth, Lars Larsson och knechten. När thetta förbudet war giort gick knechten medh 2 sina, tre sönder hwar dagh medh werjior så att ingen tordes wara wid roghen (allsköns) honom In i ( ) till retta uthan bleff utståendes i Regn och wätha, att han ther igenom mest bleff förderffuader. Sedan thet war sket fick man köra roghen In och sattes till Renta och framstälte Lars Larsson en fråga till the 12 i nempnden såtho och begärade aff them een doom hwem roghen skulle wara närmast till att beholla. Effter nogha betenkiande gåffwo the honom ( ) att then som tompten hade (köpt) aff fougten till att byggia och göra cronan sin uthlagor aff, och brukat åkern then beholla roghen och knechten ( ) ( ) sine söner böthe effter lagrum för wåldh och förbodh. Men effter knechten medh samma söner icke war tilstädes bleff thenne domen medh penninge böther till nästa tingh upskiuten.

/svårläst protokoll/ Nils Nilsson i Boda och Jon i Fabbetorp

/svårläst protokoll/ Anders Biörnsson i Egby för mökränkning

Kommo för retta Brita och Elin Pedersdöttrar, och klagade till sin fader broder Anders i Åhrla, om sitt arf effter theras fader Per Engelbrechtsson, att thett war loffuat för boskap som them war fallin till arf effter theras fader, och theras fader broder Anders i Åhrla hade till sigh tagit koppar och ickie penningar. Thå framlade Anders i Åhrla i retten arffueskifftes skrifften, skriffwin af hederligh och wellärdh man her Hendrich kyrkioherde i Sköllersta samma dagh arfwet skifftas then 22 octobris åhr 1606 och här uthi war boskapen (werderat) för penningar, som han i then tiden kunnat förselias och icke för koppar. Thet samma witnade och Jöns i Torp lendzman i heradet och Jöns Persson i Sköllersta som och på bythet woro, att boskapen bleff werderader för penningar och icke för koppar. Thenna saak skötz till the 12 i nempnden, att the här på wille gifwa sin doom, Tå swarade the att thet skulle bliffua wedh arffskifftes scriffts lydelse, och efter theras witne som effter arffskifft warit hadhe. Bliffwo förthen skull för:den 2 systrar här strax för retten aff sinom fader broder afftalat uthi reda penningar 11 ¼ daler och haffwa nu inget mera af sine faderbroder för boskapen att fordra. Och bleff affsagt för retten om the här effter öffwerfalla sin fader broder medh ondan mundh eller ord och thet medh 2 trofaste witne kan bewisas tå skall the hafwa förwerkat 40 mark konung een saak.

Kom för retten Oloff Hansson i Skruku och begerde att hans klagan mott öffwerwägas och ransakat then sigh så hade och har framstäldts uthi Skruku i Sköllersta bodde en man benempt Lasse Håkonsson, then samma aflade medh sin förste hustro eet barn N: een dotter, blef så then hustron dödh men dottern lefde effter. Thenna Lars Håkonsson gick å andra gifftet och afladhe medh then andre hustron 2 barn een son och een dotter. Thesse för:te 3 barn lefde sin fader öfwer doch medan theras fader lefde sålde han bort för:te sitt fädernes arfwe hemman Skruku men han köpte thet åther igen för ähn han bleff dödh. Doch kunne han thet icke tillfyllest betala emedan hans liffstidh war uthan een tidh ther effter löste hans son hemmanet tillfyllest igen, och betalade thet som restades så att honom allena tillhör bådhe then Jordh som han löst såsom och then han effter sin fader erfft hadhe 12 örtugar och 4 penningaland och the 2 hans systrar bådha tillhopa till arff 4 ½ örtugh landh. Sonen bleff dödh ogiffter och uthan them bröstarfwingar till så hans Jordh the 3 örtugh landh hans moder och båda hans systrar till arffs modren halfparten som sigh belöper till 6 ¾ örtug land och then andre halfparten båda systrarna 6 ¾ örtugh landh och löper så på huar systerdeel på hans systrar bådhe effter sinom fader och theras broder 5 örtugar och 6 pr landh Jordh. Then andre Lasse Håkonssons hustro gick effter hans dödh å andra giffte och aflade medh sin andre man 3 söner och 2 döttrar. Nu ähr Olof Hanssons frågan på sin och sin swågers Anders i Köpsta i Askers sochn boendes wegnar, som ägher andre systeren emot hans hustro, hwem närmare ähr lösa hemmanet in, antingen the 2 systrar Lasse Håkonsssons döttrar i Skruku thädom arfue Jordhen ärh fallen, eller och the 5 barn som Lasse Håkonssons effterlåtne enkia aflade med snin andra man. Thenna saak togho the 12 i retten såtho i noga betenkiande och på sidstone fälte thenna doom: att effter the 2 (sam)systrar ännu lefwer effter sin fader och Jorden war theras faders fasta arff såsom och att the hade tillhopa i hemmanet 11 ¼ örtogh landh och the andre 5 syskion effter sinn moder, som hon effter sin son arffdt hade 6 ¾ örtogh landh iordh. Så att ringa kan löpa på huart barnet aff the 5 syskion. Therföre ähr the 2 syskion, Oloff Hanssons hustro i Skruku och Anders hustro i Köpsta närmare till att uthlösa the 5 syskion som minsta delen haffwer effter godh mätzmanna ordhen

Thetta hemman bleff opbudit
1/3 i Norregården i Winala i Sköllersta s första gongen

Oppå effter: ne hemman gaffs fastebreff
Korpetorp i Swinewad sochn
Frommesta nest södra gården i Ekeby sochn
Norregården ½ hemman i Dwersta i Sköllersta s
Södergården i Sätherböle i Sköllersta s
Sätra een gårdh i Sköllersta s
Midlersta gården i Herminge i Gellersta sochn